beckar

Hej allihopa

Sitter just nu och skriver på min dator i vårt fina kök/vardagsrum här uppe på berget utanför Mbarara. Åskan mullrar, musik spelas från Fridas dator, regnet öser ned och doften av insektssprayet “killit” har övertagit rummet. Vi hoppas nu att flugorna försvinner ett par minuter innan det fylls på med fler utifrån :-) så vi kan få ha våra saker ifred en stund i alla fall. Imorse blev jag riktigt less på dem, det var fluga som fastnade i mitt jordnötssmör på mackan jag gjort iordning, riktigt äckligt tyckte jag, då man aldrig vet vart de varit innan. Så jag slängde den till hönorna.

Vårt lilla hem som kallas Bethelehem består av ett kök/vardagsrum som är på kanske 20kvm, där har vi ett stort bord med trädgårdsstolar, ett skåp där vi har köksutrustning, mediciner till barnen och lite rengöringsartiklar samt spel. I byrån har vi vår mat. Vår nyinköpt dunk med kran finns även här så vi kan diska och tvätta händerna ordentligt, den står på en ställning så den är perfekt! Sedan är det två rum, i ena bor jag, Frida och Amanda och i det andra bor vår handledare Ellen med sin systerdotter. Rummen är inte stora, kanske 10-15kvm högst, får plats med sängarna, men det är vi så glada för. På dagarna har vi ingen ström, endast på kvällarna i två uttag, och en lampa. Så inne i vårt rum har vi fotogenlampa på golvet, riktigt charmigt! Tänker på verandan hemma där vi brukar sitta med fotogenlampan om sommarkvällarna :-)

Vi har lärt oss att uppskatta även de minsta sakerna nu och allt det andra är ren lyx. Vi lever som sagt ett primitivt liv här upp i byn och vår vistelse i Kampala var otroligt lyxigt. Vi hade ju en toalett att gå på, så som ni har hemma, inte ett hål, vi fick all mat tillagad av personalen och vi slapp till och med att tvätta våra egna kläder. Efter 5mnd här kommer vi vara så tacksamma för allt vi har där hemma och jag känner att jag inte kommer klaga lika fort på saker och ting.

Vi duschade för första gången för ett par dagar sedan. Vi tog två baljor fyllda med kall vatten, sedan begav vi oss in i varsin betonghytt med tvålen i högsta hugg. Duscha tycker jag är fel uttryck, vi skvätte snarare vatten över oss och blev hyffsat fräscha, ha ha!!! Fötterna var helt bruna och äckliga, så de tog jag sist! Det hann bli mörkt innan vi var klara så vi stod där under stjärnhimmelen och njöt i det varm vädret. Livet är verkligen enkelt här uppe, men jag måste säga att det är helt underbart. Man kommer saaa nara naturen, harligt harligt!!

Vi har köpt en säng för hela 50 000 shilling också, vilket är 180kr ungefär, dyrt tyckte Ellen, men det fick gå, antar att vi fick mzungo pris. En handgjord säng gjord i trä för detta pris är helt galet, skulle aldrig ske i Sverige, ännu mer sjukt var att våra flätor kostade mera att göra än denna säng. Crazy mzungos säger jag bara, inte konstigt att de kollar konstigt på oss!

Vi blev presenterade inför alla barnen och vi fick säga ett par ord i tisdags. De har grym disciplin på barnen, till och med applåderna har ett visst antal klappningar och i en bestämd rytm. Det är en blandning av skola och militär, vilket är lite skrämmande emellanåt.

Väl i top 1 klassen (förskoleklassen) så blev vi återigen presenterade och läraren var väldigt glad och exalterad över att ha oss i klassrummet ett par timmar. De hade lektion i 10min och sedan en lek eller en sång eftersom de inte klarar av att vara koncentrerade så länge förklarade läraren. Ett bra upplägg tycker jag. De hade lektion om siffrorna, läraren hade ritat fyra flaskor, en penna, två bilar och tre av något annat på tavlan samt skrivit siffrorna 1,2,3 och 4. Barnen fick sedan komma fram och para ihop antal föremål med siffrorna, om de gjorde rätt fick de lite kokosflingor av läraren som belöning. De lös upp som solar när de fick sig en halv näve kokosflingor, de delade glatt med sig av detta till sina kamrater. Hon upprepade mycket och klappade händerna så många gånger som siffran de pratade om för tillfället. Läraren var väldigt duktig, hon berömde dem ofta och högt, vilket jag tycker var pedagogiskt. Därefter fick de i uppdrag att lägga sifferkort i ordningen 1-20.  Sedan var det lektion i alfabetet. Barnen var mellan 5-7 år och de var väldigt duktiga.

Efter rasten var vi med baby klassen, de barnen var mellan 3-5 år. De hade språklektion, de skulle öva på uttal. De fick presentera sig och berättade vart de bodde osv, sedan gjorde de rörelseramsor. Därefter fick de öva sig på att använda penna. Först fick de öva med krita på golvet, göra symboler som läraren gjort på tavlan, när de klarat detta fick de göra samma sak i sina skrivböcker. Sedan fick de leka med tomma vattenflaskor, de tömde ut två stora säckar. Barnen var väldigt duktiga och vi fick bra kontakt med dem, speciellt med en pojke som hette Fransis. Han följde med oss till vårt hus så han fick se hur vi bor.

Det var en del av barnen som inte hade några föräldrar då de dött i hiv/aids och nu befarar lärarna att barnen i sin tur är positiva också. Detta var väldigt jobbigt att se och svårt att förstå hur ett barn vid denna ålder kan vara föräldralös. Syntes att det var något som inte stämde med deras hälsa, deras hud vad dålig och de hade småsår lite här och där! Vissa har verkligen hårda liv här nere, usch usch!!! Jag har ett otroligt bekymmersfritt liv gentemot dem, jag har ett rikt liv fullt av kärlek och nästan alla släktingar lever. Jag har inget att klaga på, för det enda som behövs för att driva en människa är just kärlek och det har jag verkligen :-) Tycker om er så mycket där hemma, saknar er!!!

På musiklektionen fick vi lära forskoleklassen sjunga aramsamsam visan, de tyckte om den väldigt mycket och läraren var otroligt tacksam för vad vi lärt dem. De sjöng en sång för oss som handlade om att man skulle ge något till den de tyckte var vacker och de gav oss massor med pennor. Så gulligt!!

Till lunch får vi poscho och bönor varje dag, iband får vi popcorn och kex till förrätt. Tycker förrätten är betydligt godare än huvudrätten, ha ha. Ser ut som för tjock mannagrynsgröt och jord som är utblandat med vatten, ibland knastrar det även till så fint mellan tänderna då det kommit med lite jord i böngrytan. Wohooo!!! Jag kräks nästan av att titta på maten och Frida tycker detsamma, vi får peppa varandra varje dag! Känner oss som ett par 3 åringar som säger, jag vill inte, det är äckligt, ha ha!

Livet är bra intressant här i Uganda, de har bilprovning, men en frivillig sådan, hur går det ihop?! Inte konstigt att det finns taxibilar i Kampala med hål i golvet och att det händer olyckor med bromsar som inte fungerar osv. Polisen stoppar en för fortkörning, men inte när 80pers står på ett lastbilsflak på en sjukt guppig väg där den lätt skulle kunna välta. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, accepterade till och med fakta att jag kunde dö och tänkte att jag i alla fall haft ett otroligt bra liv fram tills nu, he he. Är såååå tacksam över att jag lever, för det där ingick inte i security plan som vi skrivit under :-) En annan rätt intressant grej vi sett är boda bodas med 20 döda hönor på styret och döda fiskar på grillarna på taxibilarna. Om vi blir svarta i näsan av alla avgaser och allt damm, hur fräscha blir då fiskarna som hänger på grillarna framför en bil som sprutar ut svart avgas ur röret mån tro?! Ha ha, helt crazy crazy :-)

Ja, det var en liten uppdatering om mitt liv har nere, som ni kanske marker ar inte allt iordning och det ar sakerligen upprepningar. Men detta far ni ha overseende med, internet tar grymt lang tid och ibland pajjar det sa jag skriver fort fort, hinner knappt lasa igenom det :-)

Puss puss pa er!!!